Regeringen har äntligen gett direktiv för en utredning om bakgrundskontroller av anställda. Det är välkommet, men risken är att de missar kärnfrågan: hur vi faktiskt stoppar kriminella nätverk från att infiltrera samhällsviktiga verksamheter. Vi behöver tydligt definiera vad en bakgrundskontroll är, ge verksamheter lagligt stöd att hantera nödvändiga uppgifter samt bygga en nationell modell för samarbete mellan säkerhetsföretag och myndigheter. Då kan vi bygga ett bättre skydd mot kriminella nätverk.
Den organiserade brottsligheten är systematisk, långsiktig och farligt skicklig på att hitta vägar in i vårt samhälle. Det handlar inte bara om vedervärdigt våld på öppen gata, utan också om tysta infiltrationer av företag, kommuner och myndigheter. Där kan alla drabbas och när gängen lyckas kan de få tillgång till resurser, information och inflytande, och då riskerar hela samhället att undermineras. Regeringens beslut häromdagen att utreda reglerna för bakgrundskontroller av anställda är därför viktigt. Men direktiven är så allmänt hållna att risken är uppenbar: resultatet kan bli en tam utredning som inte ger de verktyg samhället behöver. Utredningen får inte reduceras till en skrivbordsprodukt. Verkligheten måste vara utgångspunkten.
Verkligheten är denna:
- Enbart registerutdrag räcker inte. En persons risk kan ligga i skulder, nätverk eller sårbarheter, inte bara i gamla domar.
- Utan lagstöd för att samla in och behandla relevanta uppgifter blir bakgrundskontroller tandlösa.
- Sekretess är nödvändigt, men den får inte bli en mur som förhindrar att arbetsgivare får tillgång till den information de behöver.
- Uppföljande kontroller är lika viktiga som den första. Risker kan förändras över tid.
- I ett samhälle där bemanning och underleverantörer blir allt vanligare måste det vara tydligt vem som ansvarar för kontrollen.
Detta är inte en fråga som rör enbart säkerhetsbranschen. När gängen infiltrerar äldreomsorgen, skolor eller leverantörer till kritisk infrastruktur påverkar det oss alla. Våra skattepengar, vår trygghet på jobbet och vår tillit till samhällsinstitutionerna står på spel. Här måste regeringen våga. Det räcker inte med en allmän ambitionsnivå om ”ändamålsenliga” regler som regeringen väljer att formulera det. Det krävs en tydlig definition av vad en bakgrundskontroll är, ett lagstöd som gör det möjligt att faktiskt utföra dem samt ett skydd för de uppgifter som samlas in.
Men lika viktigt som bakgrundskontroller för att motverka den organiserade brottsligheten, är att skapa ett strukturerat samarbete mellan myndigheter och säkerhetsföretag. I dag ser samverkan olika ut i olika delar av landet och är alltför ofta beroende av enskilda personers engagemang. Det gör Sverige sårbart. Det behövs en nationell modell för informationsutbyte, rutiner och gemensamma processer. Där måste regeringen återkomma. Regeringen har tagit ett första steg. Nu gäller det att ta nästa, att se till att förslagen blir skarpa, verklighetsnära och användbara för oss som ska motverka infiltration från kriminella gäng.
Vår uppmaning är tydlig: ta in branschens erfarenheter, sätt säkerheten i centrum och ge oss de verktyg som krävs för att ännu bättre skydda samhället mot organiserad brottslighet. Vi tar redan vårt ansvar och arbetar varje dag för att motverka infiltration. Men vi kan göra ännu mer, om regeringen ger oss rätt förutsättningar. För detta handlar ytterst om att skydda det som angår oss alla, ett tryggt och fungerande samhälle.
Cristina Petrescu, vd Securitas Sverige
Rolf Joutsijärvi, säkerhetschef Securitas Sverige
